Det sägs att vi lämnar världen som vi steg in i den
Nakna och ensamma
Om vi inte tar med oss nåt
Hur bedömmer man då ett liv?
Defineras det av de människor som vi väljer att älska?
Eller bedöms ett liv enbart efter det man åstakommer?
Tänk om vi misslyckas eller aldrig få uppleva kärleken?
Vad händer då?
kommer vi aldrig hålla måttet då?
Eller kommer saknadens tysta desperation göra oss galna?