Betyder glansen i dit öga
att du trånar och längtar?
Eller är det ett rop efter ömhet?
Eller en hinna av rädsla, av ensamhet och av trötthet?
Kan vi inte försöka att strunta i dom andra?
Måste allt vara förfärligt besvärligt?
Om vi tar det som de kommer kanske vi hittar varandra?